Lena i Kyoto

I går, söndags, åkte vi till Nara. Det ligger ca 5 mil söder om Kyoto. Nara var Japans huvudstad innan Kyoto blev huvudstad år 794. Nara beskrivs som Japans religösa och själsliga hem. Med sin historia finns det förstås en massa sevärdigheter. Vi besökte världens största byggnad i trä, i den satt en jättebudda.

       

Naras varumärke är deras rådjur, de går helt fritt och är tama. Det finns små stånd där man köper speciella kex som man matar rådjuren med. Maja tyckte de var "superfarliga", har en viss förståelse eftersom det är att jämföra med att det skulle kuta runt en massa ivriga älgar som buffar på oss för att de vill ha kex, jag ryser av tanken.

 

Det var kallt igår så vi valde att inte strosa runt speciellt länge utan sparar en del till nästa gång vi åker dit.
Jag har tidigare beskrivit hur väl de klär sina hundar här, vi mötte en fin hund som även tjatat till sig en souvenir (våra barn tjatade också men fick inget....)



I lördags hade vi gäster, Andreas & Asa, Andreas är en kollega till Ola och Asa är hans japanska flickvän. Det var jättetrevligt. De hade med sig nybakat bröd som de (läs Asa) gjort i deras bakmaskin med grovt mjöl köpt i Sverige, toppengott till söndagsfrukosten!!!
Vi pratade mycket om olikheterna mellan våra länder, Japan som räknas som ett av världens rikaste land men trots det är "omoderna" gällande jämställdhet mm. De har också världens mest välutbildade befolkning och det omfattar både män och kvinnor, MEN när kvinnorna gifter sig så blir de hemmafruar, blir de inte hemmafruar efter giftemålet har de helt enkelt dragit ett för kort strå och fått en lite för fattig man... oftast löser man det problemet genom att mannen jobbar dubbelt så mycket. Att barnen bara träffar sina pappor på helgerna är inget ovanligt. Skiljsmässorna ökar dock och det är ju faktiskt ett tecken på att det börjar moderniseras (trist tecken kanske), då uppstår ett annat problem; det gäller för den nyskilda kvinnan att snabbt hitta en ny man som ska försörja henne och ofta även hennes barn (om det tidigare äktenskapet resulterat i det). Den positiva benämningen "bonusbarn" excisterar inte alls här, det är tydligen väldigt svårt för män att acceptera/tycka om ett medföljande barn så det är enligt Asa vanliga nyheter i dagspressen om misshandlade barn ifrån just sådana situationer.

I fredags var Ester på födelsedagskalas. Det startade direkt efter skolan, de gick hem till födelsedagsbarnet (från New York), lämnade sina väskor för att fortsätta runt hörnet till en karaokebar. De hade ett eget Karaokerum och hade haft jättekul, det är ju verkligen att ta till sig den japanska kulturen!
Ola jobbade sent och hämtade upp Ester på vägen hem. Han ringde mig runt 6-8 ggr innan han hittade rätt dörr för vägbeskrivningen och kartan fanns hemma. Att hitta till rätt adress är en riktig prövning. De stora vägarna har engelska vägskyltar men inte de mindre, det är ett av problemen, det andra är att husen inte står i nummerordning utan i den ordning de har byggds, så om de hittar en plätt att bygga ett nytt hus på emellan hus 5 och 7 så kan det få heta 23.

I går kväll tittade vi på den 3:e deltävlingen av melodifestivalen, vi är lite efter men vi har lite koll i allafall..