Lena i Kyoto

Det har varit lite varierande väder den senaste veckan, en hel del regn, och det innebär gärna korta superkraftiga störtregn. Varje morgon kör Ola Ester till skolan, inklusive hennes cykel som de klämmer in med hjälp av ett nedfällt säte. Maja börjar en halvtimme senare så hon och jag åker cykel dit. Eftersom det regnade kraftigt i morse fick även Maja åka med i bilen. Tyvärr räcker inte Olas lediga morgontid till att vänta in Majas "lining up"-time så jag fick vackert hoppa upp på cykeln och trampa iväg, regnet var nästan obefintligt fram till jag hade 5 min kvar, då öppnade sig himlen över mig. Regnet är av sommarregnskaraktär (varmt) och egentligen ganska OK, MEN de regnfobiiska (nytt ord?) japanskorna blir chockade då de ser mig, totalt genomblöt. ALLA erbjuder mig skjuts hem i deras bilar, men jag cyklar gärna och de står som fågelholkar när jag trampar iväg igen (utan ett paraply vilket ALLA cyklister har vid minsta risk för droppar, eller sol för all del).

När jag nu pratar väder är det värt att tillägga att här skriver man inte bara hur många grader det är i väderrapporterna, utan också hur varmt det känns! Tänk om väderkännaren har feber?!