Cyklar
Som ni läst i tidigare inlägg så cyklar vi mycket här. Alla cyklar mycket här. Utanför varuhusen finns ofta enorma cykelparkeringar. Vid ett tillfälle parkerade jag min cykel med baken in, så att jag lätt kunde hoppa på och susa iväg när jag handlat klart, det var fel. När jag kom ut så hade någon ställt min cykel rätt, dvs med fronten inåt och framhjulet vridet åt vänster, så står alla cyklar. Om det t ex samlas ett gäng nere vid floden så ställer de sina cyklar tätt bredvid varandra med framhjulet vridet åt vänster. Otroligt välorganiserat och bra.
Bortsett från hjulen, styret och sadeln är cykelstödet det viktigaste på cykeln, cykelställ är ovanligt.
Vi har monterat fast nya cykelstöd på både min och Olas cykel, det var ett måste.
Vad bra det vore om de var lika välorganiserade när de använder cyklarna, här cyklas det som sagt både på gator och trottoarer, med och mot trafiken, det är liksom ingen som reagerar över det.
En vanlig syn och en rolig sådan är att de flesta cyklar på för små cyklar (enligt mig), om cykeln är lagom stor justerar man det så att den bli "mindre" genom att låta sadeln vara på lägsta nivå. Det är på vippen att knäna dunkar i hakorna på dem när de cyklar, ser helfestligt ut.
I torsdags lämnade jag min cykel på skolan och promenerade hem. Anledningen var att jag tänkte ta Esters cykel till skolan på eftermiddagen så att vi alla 3 kan cykla hem istället för att krångla med bussen. Hemma i Sverige hade jag aldrig kommit på denna idé eftersom Ester är 135 cm lång och har en cykel i passande storlek. Här känns det helt naturligt att trampa runt på hennes cykel, eller rättare sagt, det kändes urfånigt, men ingen reagerade eftersom jag smälte in helt naturligt i miljön då jag transporterade mig de 3 km till skolan. Hakan blåslagen av knäna och med värkande lår. Aha, det kanske är därför, ett effektivt sätt att träna lårmusklerna på.
Helgen som gick;
Ola var iväg på roligheter med jobbet fredag till lördag utanför Tokyo. Ester var med en kompis på dagsläger i lördags (läs om det i hennes blogg). Lördagkvällen var vi hemma, åt lite japansk tapas (vet inte om det kallas så...) och hade det mysigt. I går, söndag, var vi hembjudna på BBQ hos Esters engelskalärare. Jättetrevligt att få en inbjudan till dem. Han är från Kanada och har bott här sedan -91, gift med en japanska och de har en dotter som är 7 år. Dottern har precis börjat skolan (KIS), här börjar man skolan 1 april.
Bortsett från hjulen, styret och sadeln är cykelstödet det viktigaste på cykeln, cykelställ är ovanligt.
Vi har monterat fast nya cykelstöd på både min och Olas cykel, det var ett måste. Vad bra det vore om de var lika välorganiserade när de använder cyklarna, här cyklas det som sagt både på gator och trottoarer, med och mot trafiken, det är liksom ingen som reagerar över det.
En vanlig syn och en rolig sådan är att de flesta cyklar på för små cyklar (enligt mig), om cykeln är lagom stor justerar man det så att den bli "mindre" genom att låta sadeln vara på lägsta nivå. Det är på vippen att knäna dunkar i hakorna på dem när de cyklar, ser helfestligt ut.
I torsdags lämnade jag min cykel på skolan och promenerade hem. Anledningen var att jag tänkte ta Esters cykel till skolan på eftermiddagen så att vi alla 3 kan cykla hem istället för att krångla med bussen. Hemma i Sverige hade jag aldrig kommit på denna idé eftersom Ester är 135 cm lång och har en cykel i passande storlek. Här känns det helt naturligt att trampa runt på hennes cykel, eller rättare sagt, det kändes urfånigt, men ingen reagerade eftersom jag smälte in helt naturligt i miljön då jag transporterade mig de 3 km till skolan. Hakan blåslagen av knäna och med värkande lår. Aha, det kanske är därför, ett effektivt sätt att träna lårmusklerna på.
Helgen som gick;
Ola var iväg på roligheter med jobbet fredag till lördag utanför Tokyo. Ester var med en kompis på dagsläger i lördags (läs om det i hennes blogg). Lördagkvällen var vi hemma, åt lite japansk tapas (vet inte om det kallas så...) och hade det mysigt. I går, söndag, var vi hembjudna på BBQ hos Esters engelskalärare. Jättetrevligt att få en inbjudan till dem. Han är från Kanada och har bott här sedan -91, gift med en japanska och de har en dotter som är 7 år. Dottern har precis börjat skolan (KIS), här börjar man skolan 1 april.
Kommentarer
Trackback
